Fråga: Varför?

Ibland undrar folk varför jag hetsar upp mig över sådana saker som medier på spökutställningar, matematiska missförstånd och folk som hävdar att det går att läsa någons tankar. Ibland undrar jag själv också – finns det verkligen någon mening med att bry sig? Visst, homeopatiska läkemedel ger ingen hjälp utöver placeboeffekten, men om de ändå därmed kan hjälpa någon är de väl bra? Och att ge någon som sörjer tro och hopp genom en seans kan väl vara ett sätt att hjälpa? Inte ska jag väl kritisera dem som vill förgylla den grå vardagen med lite spänning och magi? Varför förstöra för andra med min tråkiga skepticism?

Sedan ser jag något pseudovetenskapligt, och minns faran med att inte tänka kritiskt, faran med okunskap, faran med att låta pseudovetenskapens kvacksalvare, bedragare och charlataner tala oemotsagda. Jag minns att man inte får harmlöst nonsens utan farligt nonsens på köpet. Jag minns att det farligaste vi kan göra är att sluta ställa frågor. Och framförallt minns jag att:

Anledningen till att jag hetsar upp mig över skrock och lögner är att det enda alternativet, ett alternativ som jag aldrig kommer att acceptera, är saker som det här.

Andra bloggar om: skepticism, pseudovetenskap, vetenskap