Rör inte negerpojkarna

Sydsvenskan rapporterar att Albert Bonniers Förlag döper om Agatha Christies Tio små negerpojkar till Och så var de bara en. Anledningen är att man inte vill behålla en titel som ”kan göra folk ledsna”.

När Agatha Christie 1939 döpte sin deckare till Ten little niggers syftade hon på en gammal barnkammarramsa som förekom i boken. I ramsan, precis som i boken, dör ett antal personer, en efter en. När boken året därefter skulle publiceras i USA ansåg man att n-ordet var för känsligt, och ersatte det därför med indians, indianer, både i titeln och i själva texten. 67 år senare sker det förra i Sverige.

Var det rasistiskt av Agatha Christie att ha med ordet nigger i titeln på sin roman? Jag tvivlar starkt på att det fanns några sådana baktankar (och tycker för övrigt att det är ovidkommande); namnet var hämtat från en dikt, från en del av hennes samtida och kulturarv. Det hade knappast väckt samma uppmärksamhet om hon tagit namnet från Edgar Allan Poes The Raven – trots att det i stort sett hade varit samma sak. Varför?

Problemet uppstår först när vi börjar fördöma de värderingar som fanns i den miljö i vilken vårt kulturarv uppstod. Om vi tittar tillbaka på vår historia, genom den lins som vår nutids värderingar utgör, framstår mycket av det som vi har gjort som obegripligt och förkastligt. Men det ändrar inte på det faktum att människor har gjort vissa saker, tyckt vissa saker, sagt och skrivit vissa saker. Ja, rasismen frodades under 1930-talet och under tiden före det. Ja, neger har använts som ett nedsättande ord och är inte särskilt politiskt korrekt. Men nej, det är inte en anledning till att byta namn på boken. Att ändra namnet på en bok, 70 år efter att den skrevs, för att titeln inte känns bekväm idag är inget annat än ett övergrepp på vårt kulturarv. Det är att vilja skriva om historien, att förneka det som har varit. Och det är farligt. Vi får inte censurera bort gamla texter som kan upplevas som rasistiska eller stötande, för de utgör ett viktigt dokument över vår historia, vårt tänkande och de åsikter som fanns när texterna skrevs. En text måste alltid ses i den kontext i vilken den är skriven. Om vi börjar ändra i texten riskerar vi också att påverka vår bild av dess kontext – och om vi suddar ut rasismen ur vår historia gör vi generationerna efter våra en stor otjänst.

Blunda inte för det som har varit. Låt de tio små negerpojkarna vara kvar, så att vi aldrig kan glömma att de funnits.

Andra bloggar om: rasism, agatha christie, litteratur, böcker, sydsvenskan, bonniers. intressant?