Norditalienska städer och män med skägg

Innan romarna spred sig över hela den Appeninska halvön bodde ett folk som kallas etruskerna där. De romerska erövrarna såg officellt etruskerna som barbarer, men det hindrade dem inte från att bland annat ta efter mycket av dessa barbarers arkitektur. Colosseums valvbågar är exempelvis gjorda med etruskiska arenor som förebilder.

I norra Italien ligger en stad vid namn Bologna. Den grundlades 543 f.Kr. av etrusker. 1088 e.Kr. grundades stadens universitet - Europas äldsta ännu existerande. Universitetet var ett mycket viktigt intellektuellt centrum under medeltiden. Även idag är Bologna en stad vars namn är i ropet i korridorerna på Europas universitet - på grund av något som kallas Bolognaprocessen.

Målet med Bolognaprocessen kan kortfattat beskrivas vara att i någon mån standardisera de europeiska högskoleutbildningarna. Målet är att ge ökad rörlighet mellan olika länder för studenter och lärare. Rent praktiskt innebär det för Sveriges del att magisterexamen kommer att slussas ut, att vi kommer att få en ny sjugradig betygsskala och att kurspoängen kommer att räknas annorlunda.
...eller?

Arbetet med Bolognaprocessen är i full gång. Vilka delar av systemet som kommer att anammas av de svenska universiteten återstår dock att se. I egenskap av studeranderepresentant i Uppsala Universitets programråd för naturvetarprogrammet inriktning matematik/data/fysik deltog jag idag i ett möte som bland annat diskuterade Bolognautformningen på universitetets utbildningar i fysik och matematik. En majoritet av mötesdeltagarna var män med skägg.
Det är på något sätt en spännande tid för medlemmar av programråd. De beslut vi fattar idag kommer att påverka studerande i många år framöver. Allt ska bli smidigare, bättre och snyggare.

Ett redan fungerande system som ersätts med ett mer utbrett och förfinat sådant? Även om jag hoppas att Bolognaprocessens förändringar blir till det bättre kan jag inte låta bli att dra en parallell med etruskerna och deras byggnadskonst...

Nära grannar, avlägsna grannar

Jag hade svårt att somna igår. Vet inte riktigt vad det berodde på - onda andar, väckarklockans enerverande tickande eller det faktum att jag fick för mig att dricka tre koppar espresso innan jag gick och lade mig. Klockan kvart i tre hade jag tröttnat på att ligga och titta upp i taket, och kikade därför ut genom fönstret. Det fanns inte ett moln på himlen. Titta i taket eller titta på stjärnor? Det var ett lätt beslut. Jag drog på mig långkalsongerna (det var tio minusgrader ute) och stövlade ut i vinternatten med fältkikaren i högsta hugg.

Såg Mars gå ner vid horisonten i nordväst. Halvmånen låg alldeles under stjärnhopen Plejaderna i västnordväst. Saturnus stod ganska högt i sydväst. Trodde mig kunna urskilja ringarna, men det kan ha varit inbillning. Alldeles väst om Saturnus upptäckte jag något som först framträdde som en ganska stor dimmig prick. Allt eftersom min syn förbättrades framträdde stjärnor ur pricken. Det visade sig vara en stjärnhop. I efterhand kunde jag genom att titta på kartor konstatera att Saturnus granne gick under beteckningen M44.

M44 är det fyrtiofjärde objektet i den så kallade Messierkatalogen. Katalogen skapades av den franske astronomen Charles Messier 1774, och innehåller 110 nebulosor, galaxer och stjärnhopar. Så gott som alla kan ses med en vanlig fältkikare om förutsättningarna är de rätta. Många är dessutom riktigt vackra, vilket gjort Messierobjekten till några av amatörastronomernas favoritobjekt på himlen. Det är lätt att förstå varför.

Att hitta alla 110 Messierobjekt är många nybörjarastronomers mål. Själv har jag inte sett mer än tre stycken...

Historien om Messierkatalogen kommer dock inte till sin fulla rätt förrän man hört anledningen till att Charles Messier sammanställde den; Messier var kometjägare, och blev irriterad av att finna suddiga objekt på stjärnhimlen som inte var kometer. För att underlätta för sig själv och andra likasinnade gjorde han en lista över sådana objekt, så att han skulle kunna leta kometer utan att bli vilseledd av nebulosor och annat ointressant. Därmed gjorde han också en amatörastronomisk kulturgärning utan like, och skrev för alltid in sitt namn i historien.
Man kanske skulle ta och skriva en lista över saker som irriterar en?