den 2 augusti 2008

Himalayasalt och nyttiga mineraler

Jag har tidigare skrivit om Himalayasalt; ett rosaskimrande salt som tillskrivits diverse nästan magiska hälsoeffekter. I Sverige ser man inte längre i samma utsträckning just den typen av marknadsföring av saltet (men det är fortfarande vanligt nere på kontinenten) - istället marknadsförs saltet ofta som ett nyttigare och mer mineralrikt alternativ till det vanliga bordssaltet. Med tanke på alla märkligheter som tidigare har påståtts om saltet är det kanske naturligt att vara en smula skeptisk även mot det påståendet.

Förra året skrev jag en artikel om Himalayasaltet för tidskriften Folkvett som förutom påståendena om saltets hälsoeffekter bland annat diskuterade just mineralinnehållet. De kemiska analyser av saltet som finns på internet tyder visserligen på att det faktiskt innehåller fler mineraler än vanligt salt, men det faktumet i sig är inte så värst intressant. Den intressanta frågan är om man verkligen får i sig mer nyttiga mineraler genom att äta Himalayasalt. Eftersom jag inte diskuterat den frågan här på bloggen tidigare så passar jag på att citera mig själv (ur Folkvett-artikeln):

Det är förstås tänkbart att de övriga ämnena, som järn och kalium, som finns i saltet kan vara till nytta för kroppen, och att Himalayasaltet därför skulle vara att föredra framför vanligt bordssalt. Utgående från samma kemiska analys som tidigare nämnts kan vi dock konstatera att det inte är någon större idé att använda saltet som mineraltillskott. För att en kvinna skall få i sig dagsbehovet av järn måste hon äta mer än tre hekto Himalayasalt, medan en man måste äta ett halvkilo för att få i sig dagsbehovet av magnesium. Ett intag som motsvarar dagsbehovet av natriumklorid ger bara någon eller några procent av behovet av järn. Det är betydligt enklare att få i sig mineralerna genom att äta exempelvis broccoli, spenat eller köttprodukter. Vid jämförelsen med vanligt bordssalt skall också noteras att Himalayasaltet inte innehåller jod, vilket sedan många år tillbaka tillsätts i bordssalt som ett skydd mot struma.

Om man äter en någorlunda varierad kost så har man alltså ingen extra nytta av att äta Himalayasaltet. Många som äter saltet är skeptiska mot Livsmedelsverkets rekommendationer, men noterar förstås ändå att de mineralmängder som finns i saltet är försumbara jämfört med vad man får i sig från annan mat. Den som själv vill räkna lite på det hela kan roa sig med att ta en titt på de tre tabeller som jag tog fram när jag skrev artikeln förra året, och som ligger till grund för beräkningarna ovan:

Tabell 1. Rekommenderat dagligt intag av vissa mineraler

Kön, ålder

Järn (mg)

Kalium (mg)

Magnesium (mg)

Jod (μg)

Kvinna, 18-30

15

3,1

280

150

Kvinna, 31-60

15/9*

3,1

280

150

Man, 18-30

9

3,5

350

150

Man, 31-60

9

3,5

350

150

*9 mg rekommenderas för kvinnor som inte menstruerar
Källa: Livsmedelsverket, http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=13942&epslanguage=SV (2007-07-15)

Tabell 2. Mineralinnehåll i livsmedel

Livsmedel, 100 g

Järn (mg)

Kalium (mg)

Magnesium (mg)

Broccoli, rå

0,73

316

21

Spenat, rå

2,71

558

79

Bredbar leverpastej

7

0

0

Himalayasalt

4,48

37,3

14,2

Källa: http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/ (2007-07-15), förpackning Arbogapastej, http://www.klokast.se/GIE/Salt/HANALYS.pdf (2007-07-15)

Tabell 3. Jämförelse av salter

Livsmedel, 5 g

Natriumklorid (g)

Järn (mg)

Kalium (mg)

Magnesium (mg)

Jod (μg)

Jozos salt med jod

4,99

0

0

0

250

Himalayasalt

4,96

0,22

1,87

0,71

<0,5

Källa: Förpackning Jozo salt med jod, respektive http://www.klokast.se/GIE/Salt/HANALYS.pdf (2007-07-15)


Andra bloggar om: , , , . Intressant?

Etiketter: ,

den 1 augusti 2008

Uppföljning 2: Falskt medium hjälper polisen

När fallet Engla utreddes i april så uppmärksammade TV4 och Expressen att polisen tagit hjälp av ett så kallat medium i sina undersökningar. I en text diskuterade jag deras okritiska rapportering och i en första uppföljning kunde man se att mediet Ann-Marie Hedin inte hade prickat det minsta rätt. När fallet nu tas upp i rätten har Aftonbladet haft en serie artiklar om de fel de anser att polisen gjorde i utredningen, och där tas användandet av mediet upp. Tidningen har tagit del av polisens anteckningar, där följande står att läsa:

"… hon (mediet, reds anm) säger också att hon tror att det är två unga män som har med försvinnandet att göra. Den ena mannen skall vara av utländsk härkomst är 165–170 cm lång har bruna ögon är nagelbitare och är rökare, han skall ha ett avsmalnande lite härjat utseende. Någon av männen skall också ha vistats på behandlinghem och han har problem i skolan. Hon säger också att han skall vara psykiskt instabil och kommer att söka en psykjour."

Mediet hade alltså inte bara fel om platsen för brottet, som tidigare konstaterats, utan också om gärningsmannen (-männen) – beskrivningarna är långt ifrån den misstänkte Anders Eklund.

Bloggen orsakverkan har appropå samma Aftonbladetartikel ett läsvärt inlägg om poliser och medier.

(Till skillnad från Aftonbladet väljer jag att skriva ut namnet på det medium som ”hjälpte” polisen. Detta för att personer som söker på internet efter hennes meriter som medium inte bara ska stöta på gammelmedias okritiska rapportering om hennes insatser kring Engla-utredningen.)


Andra bloggar om: , , , , . Intressant?

Etiketter: , ,