den 13 november 2008

Månlandningsbluffen och Stanley Kubrick

Dokumentären Dark Side of the Moon, eller Opération Lune som den heter på franska, handlar skenbart om hur CIA fejkade månlandningen 1969 i en filmstudio med hjälp av mästerregissören Stanley Kubrick. I intervjuer berättar bland andra Donald Rumsfeld, Henry Kissinger, Buzz Aldrin och Kubricks änka om hur det hela gick till. Tycks det. I själva verket är intervjuerna antingen tagna från andra håll (med personernas kommentarer tagna från ett sammanhang till ett annat) eller utförda efter manus. En berättarröst för konspirationsteorin vidare och får det att låta som att Kissinger och Rumsfeld uttalar sig om månlandningarna.

Syftet med filmen är att visa hur lätt det är att luras med TV-mediet. Att visa att man genom att ta uttalanden och filmklipp ur sina sammanhang utan vidare kan "bevisa" att Stanley Kubrick hjälpte Nixon att fejka månlandningen. Förhoppningen är att det ska väcka frågor hos tittaren och få oss att undersöka de uppgifter som media serverar oss med åtminstone lite mer kritiska ögon i fortsättningen.

Det är meningen att tittaren efter en stund ska inse att dokumentären inte kan vara äkta. De konspirationsteoretiska påståendena blir mer och mer vrickade och det dyker upp fler och fler uppenbara felaktigheter i det som sägs och visas. I eftertexterna visas slutligen skådespelarnas namn och hur de intervjuade personerna sitter och skrattar åt några av sina repliker. Om man inte har förstått det tidigare så blir det i eftertexterna väldigt uppenbart att det rör sig om en låtsasdokumentär, en mockumentary.

Alla har dock inte förstått vad dokumentären egentligen ville visa. I ett medborgarförslag till Gagnefs kommunfullmäktige år 2004 ansåg en man att eftersom Kissinger nu erkänt att månlandningen var en bluff så borde man ta bort texterna om månlandningen ur skolböckerna. Och påståendet om att Kubrick var med och spelade in månlandningen och att Kissinger och Rumsfeld erkänt det florerar tämligen friskt på internet (exempelvis för några månader sedan på en svensk blogg, där bloggaren dock blandade ihop innehållet i Dark Side of the Moon med det i en allvarligt menad dokumentär om samma ämne). Men hur kan man undgå att förstå att det hela är en bluff?

En förklaring kan finnas i att filmen går att hitta på YouTube. Har man sett den förut så märker man snart något märkligt - personerna som har lagt upp den har i flera fall klippt bort eftertexterna! I den versionen kan filmen ses här, här och här, uppdelad i tre delar, medan det riktiga slutet finns här. Plötsligt blir det inte lika tydligt att det rör sig om en låtsasdokumentär. Låtsasintervjuerna och låtsasargumenten för att månlandningen skulle vara en bluff används alltså på fullaste allvar av konspirationsteoretiker, trots att filmskaparna ansträngt sig för att göra det uppenbart att de inte menar allvar med filmen.

Tydligare än så blir inte deras poäng om hur illa det kan gå om man inte tänker kritiskt.

(Den mycket sevärda filmen kan ses i sin helhet på YouTube, med start här. Den som faktiskt tror att månlandningarna inte har ägt rum rekommenderas att läsa den här texten.)

Andra bloggar om: , , , , , , . Intressant?

Etiketter: ,

den 8 november 2008

Urin i allmänna simbassänger

Det sägs ibland att "efter att ha simmat en timme i en allmän pool har du fått i dig en halv liter urin". En googling hittar snabbt mängder av bloggar som listar påståendet, och det har bland annat nämnts i SVT:s Dr Åsa. Men stämmer det verkligen?

Låt oss ta Centralbadet i Uppsala som ett exempel. Jag skulle uppskatta att poolen är 25 meter lång, 10 meter bred och 3 meter djup (i genomsnitt), vilket ger en volym på 25*10*3=750 kubikmeter eller 750 000 liter.

Låt oss vidare anta att fem personer har kissat i poolen sedan den senast rengjordes. Engelskspråkiga Wikipedia uppger att en urinblåsa kan innehålla 0,4-0,62 liter urin, så vi antar att alla fem personer har släppt ut en halvliter urin var i simbassängen. Det finns i så fall 5*0,5=2,5 liter urin i vattnet.

Andelen urin i bassängen blir då 2,5/750000=0,000003333 liter. Om vi antar att urinet är jämnt fördelat i poolen så måste man då för att få i sig en halvliter urin få i sig mer än 150 000 liter vatten.

Jag upprepar: 150 000 liter vatten på en timme! Det är 2500 liter i minuten, eller 42 liter i sekunden. Vi tar inte upp särskilt mycket vatten genom huden, så intaget måste alltså ske genom munnen. En vidöppen människomun är ungefär en fjärdels kvadratdecimeter, vilket innebär att man måste simma i nästan 17 meter per sekund, ha vidöppen mun och hela tiden svälja allt vatten som kommer in för att lyckas få i sig den där halvlitern urin på en timme.

Slutsats? Man ska nog inte tro på allt man läser, inte ens på internet.

Alternativ slutsats? Om man faktiskt får i sig så mycket urin så är det läge att söka sig till simlandslaget.

Andra sådana här så kallade faktoider kan man hitta på utmärkta faktoider.nu. Ta en titt!

Andra bloggar om: , , , , , . Intressant?

Etiketter: