Rasism - en kort historik
Är språktest och en litteraturkanon uttryck för rasism? Det är en fråga som kan vara intressant att ställa sig, med anledning Folkpartiets kravpolitik och Sverigedemokraternas framgångar i valet. Jag skall till att börja med angripa den frågan genom att titta på det gamla Greklands filosofer – och de idéer om jämställdhet och demokrati som föddes bland antikens olivlundar. I skenet av de grekiska tankarna om jämställdhet tar vi oss en titt på vår samtid.
Med tanken på jämställdhet – tanken på att alla hade samma värde – kom också, från bland andra tragedören Euripides, kritik mot det utbredda slaveriet. Men kanske just därför att slaveriet var så utbrett, en stöttepelare i samhället, kritiserade man i första hand det faktum att greker hölls som slavar. De olika grekiska folken hade väldigt mycket gemensamt – språk, religion och kultur; myter, olympiska spel och de homeriska dikterna – och att hålla andra greker som slavar började att te sig som orimligt.
Paradoxalt nog födde därför idén om jämställdhet rasism. För om man motsätter sig tanken på att greker hålls som slavar, men ändå vill värna om rätten att ha slavar av andra folkslag, så måste man förklara på vilket sätt greker skiljer sig från andra folk. Försök att hitta sådana skillnader gjordes bland annat av Platon (enligt vilken greker kännetecknas av kunskapsbegär medan fenicier och egyptier kännetecknas av begäret att äga) och syns också i hippokratiska skrifter (grekers tankeverksamhet och aktivitet är mer utvecklad än asiaters därför att Europa har ett hårdare klimat – Asiens milda och jämna klimat fostrar fega och svaga människor).
De gamla grekerna lär oss således att även de ädlaste avsikter kan föda rasism och förakt mot dem som är annorlunda. Och det är en varning som det är viktigt att vi tar till oss av – för människans historia visar entydigt vad som händer när man börjar tala om nationalstaten och det egna folkets kultur eller religion som något som skall hållas över andras. Sådana tankar har alltid lett till krig och isolering, och de är ett hot mot oss alla, oavsett om de uppstår i Grekland, romarriket, Tyskland, Iran eller Landskrona.
Att börja ropa rasist så fort någon nämner språktester, införandet av svenskan som Sveriges officiella språk eller en litteraturkanon är fel, men inte nödvändigtvis fel tänkt. Intressantare än själva frågorna är, för vår diskussion, de idéer och strömningar som ligger bakom dem. Runt omkring oss finns åter tanken om att vi måste värna om det klassiskt svenska och kräva att de som bor i Sverige skall anpassa sig till det. Men det klassiskt svenska är en blandning av gamla germanska seder, idéer från Hansan och Frankrike, England och USA. Det är inte en kultur som har uppstått ur en etniskt homogen dalahästsfolkgrupp. Svensk kultur har i alla tider tagit till sig av invandrares och omvärldens diton – och att försöka skydda det »traditionellt svenska« är därför att att göra det rakt motsatta. Men det är också att omfamna idéer som bevisligen mycket lätt kan förvandlas till rasism. Att göra svenskan till vårt officiella språk behöver inte vara fel – men när vi diskuterar frågan är det viktigt att vi frågar oss varför vi överhuvudtaget ser ett behov av att skydda vårt språk.
En annan sak som historian lär oss är att det är i mötet mellan olika kulturer som vi går framåt – det är i en sådan miljö som kultur, filosofi, konst och vetenskap verkligen blomstrar. Kanske kan det vara något att ha i åtanke när vi diskuterar frågor om invandring och svensk kultur.
Andra bloggar om: politik, rasism, samhälle, jämställdhet, sverigedemokraterna, sverige
Etiketter: Idé och historia, Politik
av Måns klockan 20:00
6 Comments:
Nu kan iofs kulturer utvecklas isolerade också.
Isolat är inte det samma som kulturell frånvaro utan i den processen kan helt unika saker uppstå. Japan utvecklade i rejäl isolation en tämligen distinkt zen-kultur efter den kinesiska tiden (dvs 1200-talet och frammåt).
Påskön är ett annat bra exempel på att det i isolat kan uppstå saker som är helt unika - något det inte på samma sätt gör i en mer mångkulturell mötesprocess där släktskap alltid finnes.
Visst, helt klart "händer det mer" i öppna samhällen, men kultur uppstår även lokalt - utan yttre påverkan från annan kultur.
Man bör därtill aldrig (enligt mig) bli så kultursadomasochistisk att man inte alls kan erkänna kulturella fenomen i det egna landet i rädsla för att stolthet över det ska bli rasism. Vi har lokala fenomen - inte nödvändigtvis kopplade till nationella gränser - men till kulturella gränser (som både kan vara landskapsbetingat och regionsbetingat).
Jag håller med dig om att det är lätt hänt att när man hyllar något eget så är det inte långt till att man föraktar något annat - men det är inte det samma som att det måste bli så. Jag har inga problem med att älska svensk sekelskifteslitteratur och vilja lyfta fram den framför förortsslangspåverkad litteratur anno 2006 i svensk litteraturundervisning i skolan - för exakt samma sak görs i skolor världen över då ingen har intresse av att allt ska bli lika över hela världen vad gäller kultur (eftersom det om något lär skapa en problemvärld i dagsläget - vi - homo sapiens - är allt annat än intellektuellt redo för att flytta våra identiteter från det regionala och nationella till det globala).
Jag kan dock hålla med om att det är svårt att göra politik av en kanon utan att det blir selektivt och besvärligt och rent ut av tramsigt.
Men jag tror inte på kopplingen att det kan öka rasismen - jag tror snarare på att alla försök att påtvinga folk ett synsätt - "mångkultur är bra" leder till enormt ökade konflikter - landskrona är bästa exemplet på när det inte alls funkar och när befolkningen tillslut reagerar. Jag har bott i staden i två år - jag har aldrig vantrivts så mycket i en stad som den - eftersom hela staden är en post-varvs-depressionshåla med procentuellt på tok för hög andel invandrare (ca 50% i själva landskrona stad). Den kombinationen av hysterisk arbetslöshet och procentuell brottslighet är som gjort för SD att med god rätt trivas - för staden är ett misslyckande - den som påstår annat kan ju faktiskt ta och flytta dit så får den ju se hur påtvingad mångkultur faktiskt kan resultera i.
Det är det påtvingade jag vänder mig emot alltså.
Även då påtvingad kanon.
Förövrigt - förakt för andra kulturer är inte rasism - rasism är inget annat än förakt för andra raser.
Jag har personligen massor mot en del dominanta inslag i en del av världens kulturer - dvs jag anser inte alls att alla jordens kulturer är lika bra - jag skulle verkligen inte alls vilja bli styrd under en taliban/sharia-kultur - skitsamma om talibanerna är vita, svarta elelr blåa i hudfärgen.
Jag stör mig oerhört mycket på åberopandet av rasism av just den anledningen - man kan tex inte kritisera islam utan att bli kallad rasist - fast jag har ingen aning om vari rasismen skulle ligga då muslimer inte är en ras. Jag har lika mycket agg åt konverterade Sten Svensson som muslim som Muhammed liksom.
Jag tror däremot att rasism kan födas ur situationer där folk hyser sin missaktning för kutlurer och blir kallades rasister i tid och otid av folk från andra kulturer.
Jag tänkte inte alls i de här banorna innan jag efter att ha klagat på oväsen på en granne blev kallad rasist av denne (då han var av något ospecificerat mellanösternursprung). Sen dess är det ganska lätt för mig att identifiera att det ytterst sällan är rasism när folk ropar det - men att riskerna för att det KAN bli det JUST för att folk blir kallade rasister så fort de kritiserar en invandrare ökar.
Man ska inte ropa varg eller haj i tid och otid - inte heller rasist.
Jo, det stämmer förstås att högkulturer kan uppstå mer eller mindre isolerat också. Däremot så har de, i mitt tycke, intressantaste framåtskridningarna skett just när kulturer har mötts. Hellenismen är ett bra exempel, och i Europa hände inget spännande efter romarrikets fall förrän muslimerna tågade upp i Spanien med arabisk-grekiska texter i bagaget.
Därmed inte sagt att man skall slänga bort vårt kulturhistoriska arv och allt som betraktas som svenskt. Att exempelvis helt slänga bort författare som Strindberg, Lagerlöf och Martinsson till förmån för böcker skrivna på "miljonsvenska" vore inget annat än ren dårskap. Det jag är emot är att tanken på att helt skjuta bort allt osvenskt var det än dyker upp. Vi får inte vara rädda för att ta till oss saker som uppkommit utanför Sveriges gränser. Att framhålla det svenska som det enda som är bra för Sverige är att vara ute och cykla.
Vad gäller Landskrona så tror jag inte att problemet är mångkulturen i sig. Däremot torde kombinationen hög arbetslöshet och ett integrationssystem som inte fungerar särskilt bra kunna ställa till med en hel del problem - mångkultur blir dåligt om det innebär isolerade grupper där man misstror varandra.
Din kommentar om rasism tycker jag var extra intressant. Själv använde jag ordet utan att reflektera över dess egentliga innebörd. Det jag skrev om var ju egentligen inte rasism utan just rädsla/förakt för främmande kulturer.
Jag tycker att det är okej att (och kan själv ibland) kritisera andra kulturer så länge man är saklig och bygger sina argumentation på fakta och inte på fördomar. Alla vettiga kulturer mår bra av att deras värderingar och idéer diskuteras - och kulturer som bygger på totalitarism och orwellskt dubbeltänk bör i allra högsta grad kritiseras. Att sådan kritik likställs med rasism är beklagligt.
Jag tycker det börjar handla om rasism när man pratar om kulturer som åtskilda fenomen, oberoende av inneboende politiska konflikter, klassmotstättningar, könsmottsättningar och tillskriver människor egenskaper som bärare av kultur, utan att ta hänsyn till ovan nämnda faktorer m.m.
"Jag stör mig oerhört mycket på åberopandet av rasism av just den anledningen - man kan tex inte kritisera islam utan att bli kallad rasist - fast jag har ingen aning om vari rasismen skulle ligga då muslimer inte är en ras."
Det är bakomliggande islamofobiska synsätt på muslimer och islam som enhetliga, vilket är förutsättningen för att kritisera, och därmed framställa, islam som enhetligt oföränderligt och oberoende av kulturella och individuella och ekonomiska omständigheter, tolkningar m.m.
www.sharazad.blogg.se
bra skrivet sidekick.
Som jag ser det handlar det mycket om kontext om man ska prata om vad som är rasism. Det finns en mängder av komponenter i rasismen det är inte längre så lätt att allt som handlar om ras kan bli rasism och det som handlar om kultur inte kan vara det.
Den moderna rasismen som vi ser idag skiljer sig rätt mycket från den antika om jag fattat antiken rätt. Rasismen vi ser idag kom under upplysningen och förfinades under kolonialismtiden.
Skicka en kommentar
Länkar hit:
<< Tillbaka