Spöken på Stockholms stadsmuseum

Stockholms stadsmuseum visar just nu en utställning med titeln Döden dö, där man berättar om Stockholms historia med fokus på avrättningar, mord, begravningar och spöken.

Det är illa att utställningen presenterar berättelser om olika spöken i staden – men låt gå, förhoppningsvis tas det inte på alltför stort allvar, och kanske kan det locka fram ett historieintresse bland Harry Potter-frälsta barn. Vad värre är, är det som SvD:s reporter Ingrid Persson idag rapporterar om under rubriken Död och andar på museet; igår hölls en stor seans på museet, ledd av Rosita Johansson, som på museets hemsida kallas ”certifierat medium”.

I artikeln kan man läsa att:

Enligt Hans Öjmyr, chef för museet publika avdelning, har medier deltagit i utformningen av Döden dö.
- Därför tyckte vi att besökarna skulle få ett tillfälle att vara med på en seans.

Stockholms stadsmuseum ger alltså gratis reklam till Rosita Johansson och hennes verksamhet. Inte bara i utställningen, som utformats efter vad så kallade medier (gissningsvis Johansson) sagt, utan också genom att upplåta sina lokaler till en av henne ledd seans. Vidare kommer ytterligare två seanser, ledda av Pehr Trollsveden – ”ett av Sveriges främsta medier” – hållas 22 och 23 november.

Om Rosita Johansson eller Pehr Trollsveden faktiskt hade förmågan att kommunicera med de döda så skulle det vara en vetenskaplig sensation. De skulle kunna tjäna miljontals kronor genom att exempelvis bevisa sina förmågor i James Randis Million Dollar Challenge, där en person som under kontrollerade former kan påvisa existensen av ett övernaturligt fenomen får en miljon dollar. Märkligt nog har ingen av de två tagit sig omaket att hämta ut prispengarna. Varför inte? Därför att deras verksamhet är en bluff. Faktum är att inget medium någonsin har lyckats bevisa sin påstådda förmåga att kommunicera med de döda. Jag upprepar: inget medium någonsin.

Så kallade medier använder sig vanligtvis av en teknik som kallas cold reading, som är ett sätt att fiska efter information från en person och få det att framstå som att man därmed vet saker som man bara kan ha fått kunskap om på övernaturlig väg. Att det är den tekniken som Rosita Johansson använder är uppenbart när man läser artikeln i SvD. Tidningens reporter verkar dock inte ha uppfattat det så:

Med växlande framgång försökte mediet Rosita Johansson förmedla kontakt mellan deltagare och deras döda släktingar och vänner.

”Med växlande framgång” antyder att Rosita Johansson faktiskt lyckades förmedla kontakt mellan de döda och de levande. Det kan vara en klumpig formulering, men om den faktiskt skall tolkas bokstavligt så innebär det att en av Sveriges största morgontidningar, liksom Stockholms stadsmuseum, påstår att det är möjligt att kommunicera med de döda, tvärtemot vad all accepterad forskning på området säger. Det är i sådana fall inte första gången SvD publicerar felaktiga påståenden och kallar dem för sanningar.

I Stockholms stadsmuseums kvalitetsgaranti står det att:

Om det uppstår klagomål på faktainnehåll, bemötande eller genomförande av programverksamhet, kommer vi att ta upp detta med berörda för att snarast rätta till problemet. [...] Inkomna klagomål kommer utan dröjsmål registreras med inkomstdatum, utredas och besvaras.

Jag önskar med detta blogginlägg klaga på faktainnehållet i museets verksamhet kring utställningen Döden dö, och har skickat en länk till inlägget till Stockholms stadsmuseum och Hans Öjmyr, samt till Ingrid Persson. Ser fram emot att klagomålet utan dröjsmål kommer att utredas och besvaras.

Andra bloggar om: vetenskap, pseudovetenskap, spöken, andar, stockholms stadsmuseum, stockholm, svd, media