Döden är inte slutet

Döden är inte slutet. Åtminstone inte för den lilla bakterien Deinococcus radiodurans. Den kan begravas i kärnkraftsavfall, stekas till döds i kraftig solljus, torkas ut och utsättas för strålningsdoser som är 1500 gånger starkare än vad en människa skulle dö av. Den kan vara helt och hållet död och dess DNA kan sprängas i tusentals bitar. Men dess historia tar inte slut där. När omgivningen blir lugnare tar nämligen den lilla döda bakterien och klistrar ihop sig själv igen – sätter ihop de splittrade bitarna som utgör dess DNA-strängar på exakt det sätt de en gång satt ihop på. Och börjar leva igen.

En forskningsgrupp har nu visat hur radiodurans lyckas återuppliva sig själv. Och med kunskapen om hur fungerande gener kan återskapas av söndertrasat DNA öppnar sig nya spännande möjligheter. Vad kommer framtidens bioingenjörer att kunna göra? Kanske reparera vilken skada som helst, skapa nytt liv eller återuppväcka de döda. Men minst lika fascinerande som tanken på tillämpningarna är själva kunskapen om återupplivandets mekanism. Vetskapen om att livet alltid finner ett sätt att kämpa vidare.

Att läsa nyheter som den här får mitt naturvetarhjärta att slå ett extra slag. Vetenskapen berättar för oss om hur vår värld hänger samman, hur atomer bildar stjärnor, bakterier, pyramider och människor. En del av vetenskapens berättelse talar om självreproducerande molekyler i ett kretslopp, om en drivkraft som inte ens kan besegras av sitt eget upphörande. Om något som är starkare än döden. Det får mig att le, förundras och med förvåning konstatera: sådant är livet.

Vidare läsning i Nature: Microbiology: Resurrecting a broken genome

Andra bloggar om: vetenskap, biologi, deinococcus radiodurans