Sagan om det allra första

Det var en gång ingenting. Det var inte ett tomt något, inte som ett rum som man tagit ut alla möbler ur, utan snarare en avsaknad av ett något - ett intet. Det fanns inget höger och inget vänster, varken upp eller ner och ingen var där för att titta på intigheten för att en dag berätta om den för sina barnbarn. Plötsligt, en helt vanlig dag, eller rättare sagt, en helt vanlig icke-dag, eftersom det inte fanns någon tid (ty även tiden är ett något), skedde en förändring ur detta lugnaste av status quon; från intet kom något. Riktningar bredde ut sig (framåt-bakåt, uppåt-neråt, åtsidan-åtandrasidan), tiden började gå och en het massa fyllde detta något och susade runt, provkörde de olika riktningarna, hängde med tiden framåt och levde loppan. I ett galet infall festade den heta massan till det lite extra genom att skicka ut mikrovågsstrålning.

En sisådär 13,7 miljarder år senare får två amerikanska forskare 2006 års Nobelpris i fysik för att ha bevisat Big Bang-teorin genom att mäta den ovan nämnda mikrovågsstrålningen. Därmed var också något annat bevisat: medicin, kemi, ekonomi, litteratur och fred i all ära – men Nobelpriset i fysik smäller högst! (Okej, den var dålig, men fysikern i mig kunde bara inte låta bli…)

Läs mer om pristagarna John Mather och George Smoot på nobelprize.org!

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, big bang, nobelpriset