Musik för påskfirare

Snart är det påsk. Påsk rimmar på kiosk, i kiosker köper man tidningar och en del tidningar handlar om musik. Därför tänker jag nu tipsa om några skivor som alla måste lyssna på.

Sufjan Stevens - Illinois
22 låtar ihopklämda på en timme och fjorton minuter. Bara det borde vara anledning nog att köpa den här skivan... Sufjan Stevens gör tillbakalutad naiv countrydoftande pop med halvmärkliga texter och fantastiska namn på sina alster. Eller vad sägs om låttitlar som A Short Reprise for Mary Todd, Who Went Insane, But for Very Good Reasons och A Conjunction of Drones Simulating the Way in Which Sufjan Stevens Has an Existential Crisis in the Great Godfrey Maze? Den här skivan går varm i mina hörlurar just nu, och är utan tvekan bland de bästa plattorna som släpptes förra året.

Rufus Wainwright - Want One
Rufus Wainwright var med i SVT:s Musikbyrån för några veckor sedan. Han är tydligen en av ledargestalterna för någon slags gaymusikrörelse i New York. Want One är i alla fall en riktigt trevlig platta, med singer/songwriter-aktiga låtar som växlar mellan det finstämda och det bombastiska. Dessutom har Rufus en röst att dö för, och hans melodier för tankarna till tidiga Radiohead. Då kan det liksom inte gå fel...

Goran Bregovic - Black Cat, White Cat (soundtrack)
Svart katt, vit katt är en lätt hysterisk men väldigt väldigt bra film om några småskojare som bor vid floden Danube. Tempot, den underbara historien och de udda karaktärerna gör filmen riktigt sevärd. Soundtracket är stundtals lika galet upptempo och skulle nog vara den perfekta bakgrundsmusiken på nästan vilken fest som helst. Omba-omba-blås, serbisk sång och blixtrande snabba stränginstrument gör den här skivan helt oumbärlig. Se filmen, lyssna på skivan och göm alla dina pengar i ett dragspel.

Björk - Medúlla
Nånstans halvvägs genom inspelningen av Medúlla insåg Björk att hon nog inte ville ha några instrument med på skivan. Resultatet blev en skiva som helst ska avnjutas mitt i natten med hörlurar och mycket koncentration. Med Björks märkliga röst och texter, beatboxare, körer och strupsång skapas ett ljudlandskap som kort och gott gör det här albumet till ett måste i var mans skivsamling. Det är bara att konstatera: allt Björk gör blir automatiskt bra, hur konstiga ursprungsidéerna än är.